Författararkiv: soledad

Om soledad

En ung visionär på 27 år. Statsvetare och kristdemokrat. Gruppledare för (kd) i Örnsköldsvik.

Permalänk

Ledamöter göra sig icke besvär

De som följt mitt politiska arbete under de gångna åren vet att jag har några frågor som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Barn och ungas möjligheter att idrotta och utöva kultur oberoende av deras föräldrars plånböcker, idrottshallar av diverse slag och kampen mot kommunalt slöseri.

I varierande form har jag tyckt till i olika frågor. Fler miljoner till vad? Vad är syftet? Vad får våra medborgare ut av detta? På vilket sätt följs detta upp? Om det är uselt, när slutar vi pumpa in tusenlappar? Miljonstöden till Folket park är ett av de tydligaste exemplen där frågorna ovan ställts om och om igen. Tack och lov gav det effekt.

Men det finns en sak som jag inte lärt mig att leva med under de sex år jag varit engagerad i Örnsköldsviks kommunpolitik. En sak som jag fortfarande har svårt att acceptera.

För en vecka sedan hade kommunstyrelsen sitt mars sammanträde. En av de frågorna som vi skulle behandla var bildandet av ett destinationsbolag för Höga kusten tillsammans med ett antal andra kommuner. Jag är personligen helt övertygad om att det är klokt att gå ihop med andra kommuner i satsningar som syftar till att stärka turismnäringen. Men det sagt, så innebär denna satsning att vi kommunmedborgare gemensamt går in med ca 10 miljoner de kommande åren i projektet. En rätt stor satsning sett till skattemedel.

Så, vad är problemet? Hanteringen av ärendet ur ett demokratiskt perspektiv. Något som det tyvärr alltför ofta brister i en kommun som styrts av samma parti i över 40 år.

När ärendet väl hanteras för första gången i partistyrelsen så visar det sig att vi varken kommer att få en föredragning eller att det deltar någon tjänsteman vid mötet som kan svara på frågor. I ärlighetens namn är jag inte den som kan bolagsfrågor som ett rinnande vatten och just därför hade jag läst mig in på bolagets direktiv, bolagsordning och budget. Antecknat ner några frågor om budgeten, målsättningen för bolaget samt om begränsningarna i insynen som fanns i dokumenten.

Men det fanns ju ingen där som kunde svara på mina frågor.

Sedan hände något märkligt. Efter att kommunstyrelsens ordförande försökt ursäkta den dåliga hanteringen med hjälp av diverse undanflykter – så klubbades beslutet igenom. Bara så där.

Ingen är fullkomlig och alla kan vi göra fel. Men när vi pratar om att gå in med över tio miljoner av våra skattemedel i ett projekt borde någon ha tänkt tanken att nämnden som har ansvar att bereda frågan borde ha rätt till lite information.

Nu ska ärendet upp i kommunfullmäktige och vi kommer säkert bifalla projektet även där. Det låter ju som en bra grej trots allt. Men ledamöter ska nog inte besvära sig med att ställa frågor om budget, begränsningar i insyn och målsättningar. För i Örnsköldsvik klarar vi av att ta beslut utan att låta den breda samlingen folkvalda få insyn och komma med sina frågor.

Ledamöter göra sig icke besvär.


Permalänk

När avtal stressas fram

Det finns saker man inte ska stressa fram – att fria på första dejten och att skriva 10-åriga avtal borde rimligtvis vara två exempel på saker som man med fördel kan fundera på en extra sväng. För att det ska bli rätt på sikt för alla parter.

Igår hade vi kultur- och fritidsnämnd och som vi kan läsa i dagens ortstidning så hanterade vi stödet till Modo Hockey. I varje fall en del av avtalet.

”Nämnden ställde sig enhälligt bakom avtalsförslaget med Modo. Det kändes väldigt bra.”, säger Leif Lindholm ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

Nja, det är en sanning med modifikation. Det som i själva verket hände var att nämnden tog ställning till det som berör nämndens verksamhetsområde dvs. behovet av istider. Det är för mig en hel annan sak än att säga ja till ett helt avtal – som vi för övrigt inte ens har sett.

Men det finns ett större problem kring denna fråga. Och det handlar om själva processen. I egenskap av 2:e vice ordförande i nämnden måste jag medge att det varit ett av mina stora irritationsmoment. Vi har helt enkelt inte fått någon vettig tid att hantera frågan.

Så här är det. Sanningen är den att de flesta ledamöterna in kultur- och fritidsnämnden fick reda på kommunens planer om att öka stödet till Modo via ortstidningen och många vet faktiskt inte så mycket mer än gemene man i dag. Under gårdagens nämnd försökte vi få svar om vad de olika delarna som vi hanterar kan innebära för ökade kostnader men eftersom inget är klart så kunde inte tjänstemännen ge några svar. Indirekt hänvisade de till att man inte haft tid att utreda frågan.

Jag var väl en av de förtroendevalda i kommunen som fick reda på förändringarna i stödet ganska tidigt men samtidigt fick jag veta att: ”Om ni skickar ärendet på återremiss i fullmäktige så är det ni som…”. Ja, ni förstår. Det är vi som förstör för vår elitklubb. Men varför i hela friden ska vi förtroendevalda ta ett beslut om 90 miljoner i all hast? Jag begriper inte detta.

Hela den här stressen skapar naturligtvis problem för den demokratiska processen. Vi kristdemokrater har ju interpellerat och önskat en öppen process och diskussion runt frågan. Korterna på bordet, låt oss prata hockey. Men problemet nu är att ingen har sett något avtal. Vi har fått reda på vilka delar avtalet kommer att innehålla mer eller mindre men något avtal har vi inte sett. Det innebär att partierna får höfta sig fram och agera på känsla. För de partier som redan är bestämda i sin syn på kommunalt stöd till elitlag är det väl inget större problem men för oss som gärna vill se innehållet för att ta ställning är det ett betydligt större problem.

När man nu kan läsa om att en enig kultur- och fritidsnämnd tagit beslut om avtalet till Modo ska man ta det för var det är. Nämnden har inte sett något avtal. Nämnden har enbart pratat om istider och upplägget kring det. Nämnden yttrar sig i övrigt inte i frågan. Det vi säger till övriga kommunorganisationen är att vi vill bli kompenserade för de ökade kostnaderna – som vi för närvarande inte vet vad de kommer att ligga på.

Ska man nu tolka att alla partier är med på tåget? Nej, alla partier har inte satt ner foten ännu. Ska man tolka detta som att Kristdemokraterna är skeptiska till stödet? Nej, men vi vill ha svaren på bordet och ställer oss kritiska till att stressa fram ett 10-årigt avtal. Det kan ju inte bli bra för någon part men framförallt så är det uselt för den demokratiska processen i kommunen.

Komm


Permalänk

Jag satsar på landstinget

I helgen höll Kristdemokraterna i Västernorrland sin distriktsstämma och partiet fastställde listorna till riksdag och landsting. Det blev därmed bestämt och offentligt att jag kandiderar till landstinget.

För drygt åtta år sedan fick jag mitt första förtroendeuppdrag och jag tyckte redan då att de lokala frågorna var riktigt intressanta. Lokalpolitik är ju väldigt konkret och det är ofta vardagsnära frågor man har att göra med.

Jag har nu i två mandatperioder jobbat med kommunpolitik och haft ett särskilt ansvar för kultur och idrottsfrågor. I de rollerna har jag många gånger mött företrädare för landstinget och insett fördelarna med att samverka med andra kommuner i vårt län. Så från att ha haft en bild av landstinget som en plats där ”pensionerade politiker” finner ett sammanhang väcktes ett intresse. Ett intresse för frågor som har att göra med den regionala utvecklingen av vårt län och för vården. Inte minst när människor i min närhet behövt livsavgörande insatser från vården har jag insett hur viktigt det är med landstingsfrågorna.

Så i helgen blev det klart att jag satsar på landstinget. Sverker Ågren och jag toppar landstingslistan för Kristdemokraterna i Ångermanland. Vård och omsorgsfrågor är ju på ett sätt vår starka gren som kristdemokrater. Så jag känner mig rätt taggad inför den kommande valrörelsen och mandatperioden.

20131117-195254.jpg


Permalänk

Invald i KD:s partistyrelse

I dagarna har Kristdemokraterna haft sitt riksting i Karlstad. Eftersom jag sitter på tåget på väg hem till Örnsköldsvik passar det att skriva något om detta. Tågresan hem är ju något av ett evighetslångt projekt i vilket fall.

Rikstinget har de senaste fyra dagarna tagit en hel del beslut om politisk inriktning och fastställt att partiet kommer fortsätta fokusera på barn och ungas uppväxtvillkor. Västernorrland representerades av åtta ombud varav tre från Örnsköldsvik. Maria Nordberg, Maude Westman och jag.

Det var en hel del motioner som behandlades. Det betyder att man sitter lite för mycket med ett röstkort i ena handen och en tung lunta i den andra. Ni som kollat in SVT Forum förstår vad jag pratar om.

För egen del hade jag ansvar för att prata i frågorna inom ämnesområdet ”Utrikes och försvar” för länets räkning vilket gav mig förmånen att delta i den Nato-debatt som vi hade under lördagen. Ni som följt nyhetsrapporteringen vet att Kristdemokraterna nu är positiva till att det tillsätts en förutsättningslös parlamentarisk utredning som kollar på medlemsfrågan. Själv drev jag en annan linje men kan känna att partistyrelsens förslag och rikstingets beslut blev rätt okej. Trots allt.

Till sist valdes även en ny partistyrelse under dessa dagar. Jag var sedan tidigare nominerad av valberedningen till ersättare. Och nog blev det spännande när det under pläderingarna till ny styrelse lanserades en antal nya namn utanför valberedningens förslag. Etablerade politiker på nationell nivå och riksdagsledamöter. Som kommunpolitiker från norr finns det ju inget som säger att man klarar en omröstning då landets södra delar har betydligt fler ombud. Men det gick vägen. Efter att jag fått fina pläderingar från länet och partiets kvinnoförbund blev jag invald då 215 av de 250 ombuden hade lagt sin röst på mig.

Sitter nu på tåget trött som bara den och väldigt tacksam. Det är en förmån att ha fått representera länets kristdemokrater. Och det är oerhört hedrade att bli invald i KD:s partistyrelse. Jag hoppas nu kunna bidra till att partiet blir lite tuffare och att de frågor jag möter i min verklighet hemma i Övik kan få lyftas in i en nationell arena.

Och jo, som om jag inte suttit nog de senaste fyra dagarna så har vi kommunfullmäktige imorgon. Då hoppas jag att Elvy Söderström kan svara på min interpellation om barnkonventionen som jag lämnade in i april. Kommunen fick ju en rapport 2009 där det framgick att det fanns en rad brister med kommunens sätt att arbeta. De signaler jag fått har varit att vi inte kommit så långt. Men mycket kan ha hänt sedan i våras. Syftet med interpellationen var ju att få saker att hända.

20130929-174820.jpg


Permalänk

34 år senare får Höglandssjön sin brygga

1979 skrev tre kristdemokrater i fullmäktige ett förslag till Örnsköldsviks kommun.34 år senare kan vi läsa i ortstidningen att en ny handikappanpassad brygga är på plats vid Höglandssjön.

Som kristdemokrat och engagerad i handikappfrågorna gör detta mig väldigt glad även om man kan konstatera att saker kan ta tid i den kommunala världen. Det har behövts fler handikappanpassade fiskeplatser i kommunen under många år och detta är ett efterlängtat tillskott.

Mina partikollegor från den tiden skrev:

Med anledning av dispositionsplan för Högland-Svartby är utsänd för yttrande får undertecknade anföra följande. [...] I planen finns inget förslag som berör Höglandssjöns strandområden. Därför föreslår KDS fullmäktigegrupp en utredning för skapande av följande aktiviteter:

1. Anläggning och utplacering av handikappbryggor där fiske kan bedrivas

[...]

34 år kan det ta för ett förslag att bli verklighet. Och nog kan man dra lärdom av detta. Förslag som totalsågas idag kanske blir verklighet när man närmar sig pensionsåldern.

Bättre sent än aldrig. Eller hur?

 


Permalänk

Besked om simhallen i Köpmanholmen

Kommunalrådet Glenn Nordlund lovar i dag investeringar på 15 miljoner i Köpmanholmen för att rusta upp simhallen. Gott så. Redan i juni 2009 då simhallarnas framtid började hanteras i kultur- och fritidsnämnden såg vi i Alliansen denna simhall som en viktig politisk prioritering. Att säkerställa en god simkunnighet bland barn och unga är livsviktigt särskilt i orterna som ligger en bit ifrån centrum. Minst lika viktigt är det att man har ett helhetstänkande i frågan.

Det har varit många turer runt simhallarna sedan den första utredningen presenterades i nämnden. Jag var då ny som 2:e vice ordförande i nämnden och då handlade frågan fortfarande om simhallarna i Husum och Bredbyn. Nu har det gått fyra år och frågan lever vidare och beskeden börjar smått levereras. Vi har alltså kommit en bit på processen men är långt ifrån klara.

Det är positivt att socialdemokraterna nu tar steget och ger ett löfte om simhallen i Köpmanholmen. Det är också rätt trevligt att man går ut med vallöftet om att simhallen kommer vara kvar efter 2014, om (s) får fortsätta styra.

Jo, det stämmer. Men om ett maktskifte blir aktuellt blir det inte heller någon skillnad i frågan. Vi har haft den linjen sedan 2009 och har ingen avsikt att ändra oss.


Permalänk

För vems skull finns kommunen?

I dag skriver ortstidningen om att kommunen får ett svagt betyg i bemötande. I artiklen går det att läsa följande:

”Enbart tre av fem medborgare fick ett direkt svar, på en enkel fråga, när de ringde till kommunen. Och drygt var tredje medborgare fick vänta i mer än två arbetsdagar för att få svar på en enkel fråga när de mejlade.”

Detta är långt ifrån världsklass och klart oroande. Kommunen har en viktig roll att se över hur man både kommunicerar men också bemöter medborgarna. God service är det man ska leverera. Punkt slut.

Under 2011 lyfte jag denna fråga då jag själv haft svårt att få svar från kommunens olika förvaltningar. Jag mailade olika tjänstemän med olika frågeställningar och fick tyvärr vänta i evigheter, i de fall jag ens fick svar. Om jag som förtroendevald blev ignorerad hur var det då för den vanlige medborgaren? Så jag skrev en interpellation och ställde frågor till ansvarig politiker – Elvy Söderström. Jag bloggade om detta och skrev följande:

”I svaret erkände Elvy Söderström att det fanns brister i hur vi följer upp efterlevnandet av de rutiner som faktiskt finns i kommunen. Jag föreslog att hon för att åtgärda detta problem skulle använda sig av processen där kommunen kommer att utveckla servicenivåer som fullmäktige tog beslut om på förra fullmäktige.(…) Men jag anser att begreppen ett ”bra bemötande” bör mötas upp med en konkret definition. Handläggningstider och svarstider är A och O för att skapa realitiska förväntningar och konkretisera den kommunala servicen. Är bra service hjälp inom en viss tid, en kontaktperson eller att man håller överenskommelser? Allt? Hur länge är det okej att vänta på ett mailsvar från kommunen? 1 vecka, 1 månad eller 6 månader?”

Snart har det gått 1 ½ år sedan denna jag lyfte denna fråga och vi hade interpellationsdebatten. Nu är min förhoppning att tjänstemännen gör en analys och presenterar konkreta åtgärder i frågan inom en snar framtid. Man kan säga att jag ser framemot att följa upp 2011-års interpellation i framtida dialoger i både kommunstyrelse och fullmäktige.


Permalänk

Folkets Park – sista delen

I går hade kultur- och fritidsnämnden sammanträde där en av punkterna på dagordningen var slutredovisningen av partnerskapsavtalen med Folket Park. Artikel om detta i ÖA kan du läsa här. Jag har även tidigare bloggat om Parken här.

På ett sätt var denna slutredovisning något som vi i Alliansen väntat på länge och begärt kompletteringar av i olika omgångar. Vi har begärt in uppföljning av avtalen sedan maj 2011 och först nu i februari 2013 får vi en redovisning. En slutredovisning utan några som helst svar eftersom föreningen aldrig gjort en avräkning gentemot avtalen. Istället fick vi nöja oss med ett antal hypotetiska siffror gällande arbetsinsats. Och that’s it. Längre än så kan vi inte gå är beskedet från förvaltningen. Det får mig att göra följande reflektioner:

Det var aldrig tänkt att vi skulle ha möjlighet att följa upp avtalen i efterhand. Ni kanske tycker att jag tar i men saken är den att inte ens när nämnden under hösten 2011 gav ett särskilt uppdrag att redovisa började föreningen att göra det. Om det nu vore så att man missat detta tidigare varför började man inte avräkna gentemot avtalen nu? Varför struntade man i detta? Istället står vi här i februari 2013 utan några svar.

Föreningens historiska särställning inom socialdemokratin är problematisk. Om du i dag frågar en socialdemokrat vad de gjort för att säkerställa att pengarna kom till utsatta grupper och inte till annat kommer de att svara att nämnden agerade. Att nämnden plockade bort förvaltningens möjlighet att ta sådana beslut själva på delegation i framtiden. Och det stämmer, all heder åt vice ordförande Zenitha Nordfjell som tog det beslutet. Men det var också från mitt perspektiv deras enda agerande i frågan som kom alldeles för sent (september 2012) när skadan redan var skedd sedan länge. Förslaget på tydligare uppföljning kom från allianspartierna i maj 2011 och sedan dess är det våra företrädare i nämnden som krävt svar. Det har många gånger varit jag och Ulrik Ulander (c) som i kultur- och fritidsnämndens presidie tjatat oss till att få frågan upp på dagordningen överhuvudtaget. Så visst, socialdemokraterna bromsade inte upp processen men det var också allt de gjorde.

Nu står vi istället inför beslutet om försäljning på måndagens fullmäktige och så länge inte några förändringar sker lär beslutet bli att vi säljer fastigheten. På det sättet blir detta förhoppningvis mitt sista blogginlägg om Folkets Park  på väldigt länge. Var skattepengarna som skulle gå till barn- och unga, funktionsnedsatta och invandrare tagit vägen? Det är något som vi aldrig riktigt kommer att få svar på. Onekligen sorligt på alla sätt.

 


Permalänk

Året som gått

I vanlig ordning tänkte jag ägna några rader åt att summera året som gått utifrån min roll som förtroendevald. 2011-års ”ledamotsbokslut” hittar du här.

2012 är mitt andra år som ledamot i kommunfullmäktige. Om 2011 var mitt första år i fullmäktige, första år som gruppledare med en brant inlärningskurva har detta mer varit ett år fullt av hårt arbete men också året då resultaten börjat visa sig. 2012 har på många sätt varit ett bra år där Kristdemokraterna på det lokala planet haft många positiva genombrott i politiken. Partiet har agerat kraftfullt i olika sammanhang och både lyft viktiga frågor och skapat debatt. Efter varje fullmäktige har jag sammanfattat våra ageranden på sammanträdena och dessa kan du läsa här.

Eftersom jag inte sitter vid min vanliga dator för tillfället har jag svårt att sammanfatta hur många motioner och interpellationer jag skrivit under året som gått. Det är däremot en del och de två senaste handlande om datorer i skolan och om kommunens satsningar på kulturhuvudstadsåret. Det är desto enklare att hitta årets insändare och debattartiklar som till antalet (om jag inte räknat helt fel) ligger på 12 st. Då borträknat de insändare som jag inte varit huvudskribent till eller som undertecknats av partiet.

Jag har under 2012 skrivit om; att medborgarna har rätt till god service, att människovärdet inte sitter i produktionsförmågan, att idrottande barn inte bör vara en plånboksfråga, belysningen i landsbygden, socialdemokratins gamla och inte så aktuella meriter, Örnsköldsviks demokratiska underskott, demokratikämparna på Kuba, sälja Parken och satsa på Arenan, datorer i skolan och till sist om ”kidsen”. Har inte varit så duktig på att lägga upp de publicerade insändarna på bloggen och därför saknas vissa länkar.

Jag har under året som gått försökt bidra till Örnsköldsviks positiva utveckling. Förhoppningarna inför 2013 är att Kristdemokraterna fortsätter vara den starka rösten för familjen, företagande och de svaga i samhället. Och framförallt att vi fortsätter poängtera för den socialdemokratiska majoriteten i Örnsköldsvik att systemen är till för människorna och inte tvärtom. Detta glömmer de alltför ofta.

 


Permalänk

Ett Sverige som älskar alla sina barn

SD-toppens rasistiska uttalande har varit en nyhet som man inte lyckats undvika under dagen. Överallt diskuteras frågan. Eller i varje fall överallt i de forum jag vistas i.

Uttalandet sätter hela frågan om ett partis människosyn på sin spets. Det är väl det som gör det så intressant. Men den markerar även att språket som vi använder i själva verket är mer än bara ord. Språkets makt att inkludera och utesluta människor från gemenskaper blir tydlig. Att kalla någon hora. Blatte lover. Eller tja, vad man nu känner för med syfte att kränka en annan människa är också ett sätt att gradera människors värde. Ett sätt att göra vissa grupper lite mer värda på andras bekostnad.

Själv försöker jag hålla mig utanför diskussioner som berör rasism i den utsträckning som det är möjligt. Vilket inte alls är särskilt ofta eftersom det finns något djupt provocerande i rasismens mekanismer och budskap.

I synen på att alla svenskar inte är lika mycket värda. I synen på att jag som svensk anses ha mindre rätt till mitt land än andra enbart pga min hudfärg och mitt namn. Att Sverige inte skulle vara mitt.

Jag har brottats med detta under åren. Hur ska man förhålla sig till det hela? Jag har tack och lov till skillnad mot mina föräldrar sällan mött rasismen i vitögat. Ja, det var tills för en tre år sedan då något hände. På parkeringen utanför Ica kvantum, på jobbet och för att inte tala om på nätet tyckte sig folk ha rätten att säga ”din j*vla neger”. Mailen är visserligen lättare att hantera men att stå på parkeringen vid sin lokala mataffär och möta ett äckligt troll är ingenting som man ska behöva vara med om. Oavsett om man är politiker eller ej.

Nej, att bete sig som en skitstövel är faktiskt inte okej. Att gå runt och tro att man har mer rätt till landet än andra svenskar är också rätt sjukt. Det är inte födelseorten eller etniciteten som avgör om man är svensk. Det är medborgarskapet, tillhörigheten och den egna definitionen av ens identitet som är det viktiga. Det är något som Sverigedemokraterna har svårt att förstå. Inte vill förstå. För det är i deras värld inte önskvärt att bygga ett land som älskar alla sina barn. Ett land som har respekt för alla sina medborgare.